Backstugeväxthus

Jag planerar att bygga ett växthus som lagrar solenergi året runt genom att gräva ner huset två meter, samt lägga dräneringsslang ytterligare 1,5 till 2 meter ner. Varm luft pumpas från nocken på växthuset genom slangarna och släpps ut vid marknivå, vilket kyler växthuset på dagen och tar upp värme från marken på natten. På vintern får växthuset värme från lagret och från markvärme som finns på ”frostfritt” djup.

Att bygga helt eller delvis under markytan, som är min plan med växthuset, är ingen nytt utan tekniken har många tusen år på nacken.

På 1800-talet bodde 50 000 familjer i Sverige i backstugor. En sådan stuga var oftast ingrävd i en backe som en jordkällare. Backstugorna byggdes utan ”bygglov”. Det var gamla, sjuka, fattiga och andra som fallit utanför systemet som bodde där. Dessa stugor krävde minimalt av uppvärmning. Värmebehovet (ved) var lika stor på vintern om sommaren eftersom omgivningen (jord) hade ungefärligen samma temperatur året om. Oftast räcke värmen från matlagning och människorna till för att hålla en acceptabel rumstemperatur.

I de slaviska områdena (Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Polen, ...)  har byggnadssättet en historia på 6 000 år. Zemlyanka, som de heter, har också varit mycket vanliga i orostider. Det påstås att judar som lyckats gömma sig undan Nazitysklands sökinsatser har levt i grupper på tusen personer i sådana byggnader.  Det sägs att en sådan bostad kan byggas på tre dagar för en familj.

Partisanerna använda sig av Zemlyanka eftersom de var svåra att upptäcka, eftersom de skilda sig inte från omgivningen i övrigt – ofta en kulle bland alla andra kullar i skogen.

Historiker hävdar att ett vanligt byggnadssätt i Sibirien under 500 år var just Zemlyanka. Moderna tester har visat att energin som används för matlagning oftast räckte för att hålla inomhustemperaturen till 15 -20 grader. I Yakutien (kallaste bebodda området på klotet) är det vanligt med hus med jordlager som väggar – liknande samernas torvkåtor.

I Sovjetunionen blev byggnadssättet ”omodernt” stärkt av påstående om att de var ohygieniska och representerade sanitär efterblivenhet.  

De första invandrarna i Norrland bodde ofta i bostäder som var helt eller delvis nedsänkta i marken. Lämningar visar på ett djup på ca en meter. I amerikan har urinnevånare i många områden (både kalla och varma) bott i nedgrävda hus. Ofta var ingången och ”skorstenen” den samma.

Isolerings talet för jord överskrider modern isolering (spån, glasull, skum) minst tiofalt. Dessutom är värmeflödet trögt – materialet har hög densitet och lagrar värme bra

Jag funderar på att kalla mitt kommande växthus ett backstugeväxthus. Detta som en hyllning till backstugusittarna. De som samhället satt på undantag, förödmjukade och undanskuffade, men som representerade överlevnadskompetens.  Det ska vara en hyllning till Zemlyanka folket också. Men växthuset liknar mest de första invandrarnas bostäder i Norrland (och vikingatidens bostäder) eftersom en stor del av byggnaden är över markytan.

Jag får hoppas deras själar tar sig en tur och gör ett besök och ser att deras kompetens återanvänds på ett nytt sätt för att säkra och utveckla överlevnad i form av energisnål beredskapsodling.