Skuldsystemet

Bokförlaget Röda Rummet har gett ur Eric Toussaints bok:  Skuldsystemet. Länder som satts i skuld och länder som gjort sig fria

Det Eric Toussaint visar i sin bok, Skuldsystemet, är hur nationella och internationella finansiärer samsas om att plundra utvecklingsländers ekonomier. Ju större ett behov av finansiering är ju hårdare villkor ställs för att bevilja dem. Det kallas ”riskmanagement”.  Här finns inget utrymme för att ”hjälpa till”. IMF (Internationella Valuta Fonden) kompletterar sina krav med att tvinga fram försäljningar av nationella tillgångar och skära ner det som kan finnas av välfärdssystem. Länderna tvingas ta nya lån (till hårdare villkor) för att lösa tidigare lån som förfaller och hamnar i en skuldfälla.

De rika ländernas utlåning till fattiga länder har varit ett effektivt sätt att bibehålla deras ojämlika förhållande.

Utvecklingsländerna ser det som om att de har inga andra alternativ till att få i gång en ekonomisk utveckling än att gå med på dessa krav, väl medvetna om att chansen att ta sig ur skuldfällan är minimal.

Ekonomer i alla länder har samma skolning och perspektiv.  Men under årtusendena har det funnits andra sätt att organisera penningskapandet än det som styrs och kontrolleras av bankirer. 

Ett land med egen valuta behöver inte öka penningmängden, för att genomföra nödvändiga investeringar, genom att låna upp från utlandet eller internt. De kan organisera det genom att trycka upp mera sedlar och använda dessa till att genomföra de samhällsinvesteringar som de anser behövs. För landets ekonomi (inflation) har det ingen betydelse om en viss penningmängd trycks upp i egen regi eller om samma tillförs landet via lån. Penningmängden ökar likadant (och kan skapa inflation).

Skillnaden kommer senare. De egna skapade pengarna har ingen ränta som ska betalas och beloppet är utan skuld – dvs de ska inte betalas tillbaka.

Jag ska inte dra en radda historiska exempel på att det kan göras utan berätta om ett modernt. Det är Guernsey – en kanalö i engelska kanalen. Ön har idag lika många innevånare som Gotland och ligger strax utanför Normandie och har egen valuta (Guernseypund).

Professor Bob Blain vid Southern Illinois University skrev 1994 följande om hur de löst sin situation: 

”År 1816 vittrade dess skyddsmurar mot havet sönder, dess vägar var leriga och bara 137 cm breda. Guernseys skuld var 19 000 pund. Öns årliga inkomst var 3 000 pund varav 2 400 behövde användas för att betala ränta på dess skulder. Inte överraskande så lämnade folk Guernsey och det var ont om arbete.

Då skapade och lånade regeringen ut nya, räntefria statliga sedlar till ett värde av 6 000 pund. Ungefär 4 000 pund användes för att börja reparera skyddsmurarna mot havet. År 1820 gavs ytterligare 4 500 pund ut. Återigen räntefritt. År 1812 ytterligare 10 000, 1824 - 5 000; 1826 - 20 000. År 1837 hade 50 000 pund givits ut utan ränta för att primärt användas i projekt som till exempel gällde skyddsmurar mot havet, vägar, marknadsplatser, kyrkor och högre utbildning. Denna summa mer än fördubblade öns penningmängd under denna period på 13 år, men det fanns ingen inflation. År 1914, då britterna begränsade expansionen av sin penningmängd på grund av första världskriget, började folket på Guernsey att ge ut ytterligare 142 000 pund under de kommande fyra åren, och det ångrade de aldrig. År 1958 hade över 542 00 pund givits ut, allt utan inflation.”

Guernsey har en inkomstskatt på 20 %. Den är rak och utan kryphål. De har arvsskatt, ingen realisationsskatt och ingen statsskuld. Regeringen på Guernsey har gett ut sina egna pengar under nästan två hundra år. Under den tiden har penningmängden vuxit 25 gånger och utan inflation. Ekonomin har varit stabil och välmående. Penningmängden har vuxit i proportion till den ekonomiska tillväxten.

Guernsey är ett självstyrande fögderi (bailiwick), som lyder direkt under den brittiska monarken, och ingår inte i det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. 

Ett land med egen valuta kan trycka upp pengar för att genomföra nödvändiga investeringar och  oavsett vad det gäller (vägar, utbildning, pensionssystem, mm).  Den ökade penningmängden skapar ingen inflation så länge som penningmängden motsvaras av ökade värden i samhället och i samma proportion. Och att det finns lediga resurser i form av arbetskraft, maskiner och råvaror.

Utvecklingsländerna kan göra på samma sätt.  Men kommer att utsättas för enorma påtryckningar från världens bankirer. Guernsey har lyckats verka under radarskugga. Bankirer har organiserat krig, försökt mörda statsledningar och lyckades mörda den amerikanske presidenten Lincoln som försökte ha en statlig kontroll över skapandet av pengar, för att ha kontrollen över skapandet av pengar.