”Ryssland rår för att Finland finns.”

Under 700 år av svensktiden (före 1809) existerade inte Finland.  Det vi idag räknar som Finland var svenska län. Svenska var officiellt språk i förvaltning, lagstiftning, utbildning och inom kyrkan. Finnarna var svenskar. Det finska språket var undanskuffat på samma sätt som de samiska språken i Norrland och Tornedalsfinskan.

Sverige förlorade Finland 1809. I samband med att den ryske Tsaren tog över skapades den första finska staten någonsin. Områden i Karelen som tidigare blivit ryska territorier överlämnades till Finland. Nu först blev Finland, Finland. Den blev en autonom republik under Tsaren, med eget parlament, egen lagstiftningsrätt. Svenskan förblev det officiella språket.  Först i slutet av 1800-talet blev finska undervisningsspråk och förvaltning och rättsväsende använde sig av finska allt mer.  Först 1902 blev finskan fullt jämställd med svenskan.

Till och från hade man egen armé. Man fick egen valuta ”Markkaa”. Svensk lagstiftning gällde som kompletterades med nya finska lagar. Finland fick behålla den protestantiska religionen. Ca 1830 skapades ett finskt skriftspråk och instanser skapades för ett vårda det. I mitten av århundrandet grodde en finsk nationalism och Kalevala blev ett finskt/karelskt nationalepos. Rysk aristokrati gjorde försök att införa rysk lagstiftning och ryskortodox religion, men med stort motstånd från de finska institutionerna och det blev inte framgångsrikt.

En månad efter revolutionen i det blivande Sovjetunionen 1917 godkände den finska riksdagen en självständighetsförklaring och kort därefter erkände bolsjevikledarna Finland som självständig stat. Som enda republik inom det ryska samväldet accepterades utträdet och Finland blev inte en sovjetrepublik. 

Sedan gick allt på tok. I slutet av januari 1918 utbröt ett inbördeskrig mellan de vita och de röda, som varade i tre månader. Finlands rika, bankirer och godsägare, gav Mannerheim 15 miljoner mark för att bilda en vit armé och bekämpa de röda som ville införa en socialistisk ordning. Finlands militär och överklass stöddes av 50 000 tyska elitsoldater och Svenska Brigaden (350 högerextrema män) som sattes in på den vita sidan och intog Helsingfors, samtidigt som Mannerheim ledde slakten av Tammerfors arbetarklass på ett mycket brutalt sätt.

Kriget och dess efterspel (fångläger, dödsdomar, sjukdomar) krävde nästan 30 000 finländares liv. Krigsbrott skedde på båda sidorna, men de vitas hämnd efter segern med massavrättningar var hänsynslös.  Viborgsmassakern är ett omtalat exempel när närmare 400 människor avrättades, inklusive civila ryssar som bodde i staden, efter det att de vita intagit staden.

R2P (Right to Protect) är en “folkrätt” som USA/Nato uppfann i ock med att Kosovo med bombningar slets loss från Serbien. Förföljelser mot albaner i Kosovo var skälet.

 En militärbas i Kosovo - USA:s största i Europa - blev slutresultatet. Sovjetmakten skulle lika väl kunnat utnyttjat detta synsätt för att förhindra massakrerna på de röda efter freden i finska inbördeskriget, men avstod.

Från 1939 till 1940 och från 1941 till 1944 var Finland i väpnad konflikt med Sovjetunionen. Tre dagar efter Tysklands Barbarossa offensiv, i juni 2041, mot Sovjetunionen ställde sig Finland på Tysklands sida. ”Vi är en axelmakt” deklarerade finska politiker. Den finska armén var en del av angreppet Leningrad.  Finland stod för angrepp från norr och nordost medan Tyskland från söder. Mellan 1 och 1,5 miljoner dog i Leningrad. Finland begick krigsbrott enligt domstolar.  I av Finland ockuperade sovjetiska karelen skapade finländarna 14 koncentrationsläger för mer än 50 000 karelare (ett ”broderfolk”). 1/3 av dessa dog.  Enligt historikers bedömningar skickades var tredje person — cirka 24 000 människor — på sovjetiskt territorium som ockuperades av Finland till koncentrationsläger.

Emellertid stannade de finska trupperna vid en gammal gräns mellan Finland och Sovjetunionen och följde inte tyska krav på att fortsätta mot Leningrad. Finnarna frös stridslinjen. Detta påstås vara skälet för att Stalin tog bort Mannerheim från listan på krigsförbrytare som skulle dömas i Nürnbergrättegångarna.

1944 när den tyska krigslyckan vänt bytte Finland allierad. I Moskva-överenskommelsen gick Finland över till Sovjetunionens sida och Lapplandskriget började och de tyska trupperna jagades bort.

Fredsöverenskommelsen innebar stora åtaganden för Finland. Det innebar att Finland tvingades industrialisera. Finland var ett agrarland och måste nu leverera industriprodukter, som det inte hade.   Landet skulle leverera isbrytare, ånglok, mm. Skeppsbyggnadsverksamheten finns fortfarande intakt.

Sovjetunionen valde att inte ockupera Finland trots dess partnerskap med de tyska nazisterna. Hur ska man förklara den ryska toleransen med Finland? Finns där någon dold agenda? Eller är det bara så att Finland inte tillhör den slaviska kulturen och därmed inte är något som tillhör dess intressesfär? Konstateras kan att Ryssland flera gånger valt att INTE införliva Finland. Varför skulle Ryssland nu ha en annan attityd?  Men det ryska tålamodet skulle kunna brytas om trakasserierna och provokationerna fortsätter och Ryssland känner sig hotad.

Men tyvärr har Finlands härskare drivit utvecklingen mot fiendskap med Ryssland, tappat 100 miljarder euro i intäkter och har idag en sjunkande ekonomi med stora hål i plånboken, en stadsbudget med för stora underskott, massarbetslöshet och tömda gränsområden där det tidigare var sjudande aktivitet.

Kartan är skapad av en amerikansk organisation (OSS) som kom ett bli CIA.  Finska trupper var som närmast ett par mil från Leningrads stadsbebyggelse och hade av amerikanarna betecknats med Hakkors.